Stockholm

Plats Stockholm

Beskrivning Stockholm. Stad och öfverståthållaredöme, rikets hufvudstad, liksom ock dess vida största ort, belägen vid Mälarens utlopp i en flere mil lång vik af Östersjön på gränsen af Upland och Södermanland. Härifrån utgå jernvägar: V. stambanan åt s.v., N. stambanan åt n., linien Stockholm-Tillberga åt n.v., Stockholm-Rimbo (under anläggning) åt n.o. En mängd ångbåtslinier grena sig härifrån till Bottniska viken såväl som till Östersjön, Öresund och Kattegatt, men framför alt till Mälaren och i Stockholms skärgård belägna orter. Regelbunden ångbåtstrafik eger äfven rum på Ryssland, Tyskland, England, Frankrike och andra land. Stockholms grundläggning torde härleda sig från tiden efter det gamla Sigtunas ödeläggelse år 1187, då derifrån flyttande stadsbor nedsatte sig på Stockholmen eller nuvarande Helgeandsholmen, der ett fiskeläge och en färjeplats måhända redan funnits. Såsom en på Riddarholmen åt Birger Jarl upprest staty vitnar, betraktas han som stadens grundläggare, då han torde ha befäst platsen, gifvit den stadsrättigheter (år 1255) och börjat bygga dess nuvarande storkyrka och ett kungshus. Redan på slutet af 1200-talet var Stockholm landets förnämsta stad, äfven i afseende på handeln, hvilken ännu ett århundrade till låg liksom handtverksrörelsen i tyskars händer, men först från medlet af 1300-talet är den att betrakta som konungens ständiga residens. Vigtig som fästning spelade Stockholm en stor roll under den senare medeltidens krig, till dess den under Sveriges stormaktstid upphörde att vara befästad och numera blott har segelleden österifrån skyddad. Krig, eldsvådor och andra härjningar ha låtit föga af medeltidens Stockholm qvarstå, utom i den äldsta staden, och hufvudsakligen namnen erinra om de forna klostren, gillena och dylikt. Numera utgöres Stockholm af 1) "staden inom broarne", "gamla staden", den egentliga "staden" på Stadsholmen, som genom ett gräfdt utlopp (numera slussen) skiljts från Södermalm och blifvit en ö, på Riddarholmen och Helgeandsholmen. Stadsholmen hyser det vidt synliga kungliga slottet, landets största byggnad, hvars herrliga läge förhöjer dess obestridda skönhet. Här finnas handelns centralpunkt Skeppsbron och de flesta bankerna, men för öfrigt talrika mycket gamla byggnader. Riddarholmen upptages af Riddarholmskyrkan, riksdagshuset och talrika embetsverk. Helgeandsholmen af bazarens butiker, kungliga stallet och parken Strömparterren. 2) Norrmalm, fordom norra förstaden, belägen till stor del på den mycket borttagna Brunkebergsåsen, är den största och bäst bebygda stadsdelen, omfattande de efter sockennamnen allmänt benämda trakterna Klara, Jakob, Adolf Fredrik, Johannes. Vesterut härifrån ligger 3) Kungsholmen med många sjukvårdsinrättningar och fabriker. Österut sammanhänger Norrmalm med 4) det folkrika Ladugårdslandet, fordom mest bekant för sina kaserner, numera för hela gator af ståtliga hus från de två senaste årtiondena; särskildt märkes der Villastaden bortom Humlegårdens park. Bortom Ladugårdslandet ligger exercisfältet Ladugårdsgärde, hvilket gränsar till stadens nya stora under anläggning varande hamn vid Lilla Värtan. Med Norrmalm har hopvuxit i sydost 5) den lilla Blasieholmen med sina praktbyggnader, från hvilken bro leder till 6) Skeppsholmen, som upptagits af flottan liksom Kastellholmen. Söderom gamla staden framträder 7) det högt liggande Södermalm, deladt i församlingarne Katrina och Maria, hvilken äfven ha talrika nybyggnader och många fabriker. Till Ladugårdslandet hör 8) Djurgården, en särskild ö, som har den s.k. Djurgårdsstaden, men för öfrigt hufvudsakligen utgör en herrlig park. Utkanterna ha flerestädes betydliga husrader, såsom Kungsholmen och Södermalm; bortom den senare vidtager vid Liljeholmen (utom Stockholm) en ung förstad. (Man kallar stundom jernvägsstationen Sundbyberg, 1/2 mil n.v. om Stockholm, en förstad.) Under de senaste åren har staden, tack vare en energisk kommunalförvaltning, gått öfverraskande framåt och är nu med sina vidsträckta, prydliga kajer, väl stenlagda, ehuru ej trädplanterade gator, talrika, ofta präktiga torg och öppna platser, broar och viadukter, tunnel och sammanbindningsbana, sina både mycket nya och mycket gamla offentliga och enskilda hus en sällsynt vacker och intressant stad, hvartill emellertid de talrika vattenytorna och de mångenstädes höga stränderna väsentligt bidraga. Stockholm ligger som i en vildmark, der kala klippor och mager barrskog omgifva på alla håll. - Staden är säte för rikets styrelse och flesta embetsverk, riksdag och riksbank, öfverdomstolar och andra centrala förvaltningsorgan samt en mängd speciella läroanstalter. För vetenskap, konst och industri finnas de mest olika inrättningar: akademier såväl som rena läroanstalter, och ehuru ett universitet saknas, (en allmän högskola är emellertid under bildning,) äro landets intellektuella krafter företrädesvis samlade här. Offentliga samlingar af natur- och konstalster samt af böcker, dramatiska och musikaliska tillställningar, predikningar och folkmöten, föreningar och sällskap, såväl äldre som nyare, bära genom sin talrikhet och mångfald vittnesbörd om befolkningens lifliga intresse för intellektuella, särskildt religiösa och sociala frågor, liksom ock om dess intelligens och bildning. En storartad välgörenhet eger ock rum. Genom ständig och stark rekrytering från alla landsorter är befolkningen i hög grad uppblandad, men den yttre assimilationen, i sätt och seder, inträder snart och säkrast. Språket, snarast uplandsdialekt, är ehuru underlägset den berömda sörmländskan, välljudande. Fem dagliga politiska nyhetstidningar, talrika halfvecko- och veckotidningar samt tidskrifter finna läsare i alla samhällslager. Framhållas bör, att landets bokhandel här har sin medelpunkt och sin bästa marknad: 1/8, ja, stundom mera af alla utkommande böcker säljas i hufvudstaden. Stockholmaren är älskvärd och öppen, liflig och intelligent i jemförelse med andra, men säges vara kanske mera njutningslysten och svag för skenet. En jemförelsevis stark garnison och den stora lösa befolkningen inverka, ehuru ej alltid skadligt, i betydlig mån. Som ett eget öfverståthållareskap omfattar Stockholm ett område af 6,390 tnld. Dess jord är satt i 4,96 mantal. Staden hyser en folkmängd, som är större än halfva antalet län ega hvar för sig, eller 173,433 personer, och tillvexer mycket starkt, under de senaste åren med öfver 6,000 om året. Uppskattningsvärdet är det största näst Sveriges sydligaste och folkrikaste läns eller 252,097,361 kronor (nära 9 procent af hela landets), fördeladt sålunda: jord 104,500 kr., annan enskild fastighet 222,907,565 kr., statens, kommunens och allmänna inrättningars egendom 29,085,296 kr. För förvaltningen finnas öfverståthållareembetet med uppbördsverk och poliskår, vidare kommunalstyrelsen af hundra stadsfullmäktige med öfverståthållaren till ordförande, liksom för magistraten. I kyrkligt hänseende finnas 9 territoriella och 7 andra församlingar af statskyrkan med eget konsistorium under erkebiskopens ordförandeskap, vidare flere friförslgr och främmande religionssamfund med talrika kyrkor, kapell, bönhus, synagoga o.s.v. Som fabriksstad är Stockholm den främsta i riket och dess verksamhet omfattar de flesta slag af industri. Handeln och sjöfarten äro högst betydliga, och under nya förhållanden har staden sökt genom jernvägarne bibehålla sitt handelsområde Mälareprovinserna, Vestmanlands bergslag och Norrland. Handelsflottan räknar 132 fartyg med 24,402 tons drägtighet utom 65 öppna, smärre ångslupar. För trafiken eger staden ypperliga hamnar i "saltsjöns" innersta vik och i Mälarens närmaste fjärd samt i den omnämda nya Värtahamnen, hvilken genom en särskildt bana förenats med jernvägsnätet. För den lokala trafiken finnas talrika ångbåtslinier, spårvägar, hiss, hållstationer på jernbanorna. För affärsrörelsen finnas talrika bankkontor och andra finansinrättningar, post-, telegraf- och telefonanstalter, o.s.v.

Upprättad av Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation