From Carl Marinus to Axel Oxenstierna

Axel Oxenstierna's works and letters

Contents

Contents Lockade av spanjorerna och lurade av jesuiterna har de katolska kantonerna trots upprepade inbjudningar inte kommit till förbundsdagen i Baden. De struntar i protestanternas uppmaningar och är inte intresserade av en varaktig fred. Protestanterna har sammanträtt i Königsfelden och Aarau, där främst Basel och Schaffhausen agerat för fred och försoning, men utan framgång, och nu förbereder man sig för krig. En överbefälhavare och ett krigsråd med medlemmar från Zürich och Bern har utnämnts och beviljats långtgående befogenheter för att kunna ta till vara de tillfällen som erbjuder sig. – Många förvånar sig över Zürichs och Berns ändrade politik, ty tidigare var de inriktade på att bevara freden och Edsförbundet och uthärdade många övergrepp från katolikernas sida i tron att dessa därigenom skulle bli mindre aggressiva. Men de har fått lära sig att sådan eftergivenhet ger upphov till fler övergrepp och att det nu krävs aktion. Dock måste man först förklara krig på övligt sätt. Då skulle i ett slag både Edsförbundet och det gamla fördraget med österrikarna upphöra, eftersom katolikerna utan tvivel skulle be dem om hjälp, med den följden att protestanterna kunde betrakta dem som öppna fiender och ansluta sig till Heilbronnförbundet. – Marinus kan från ett besök i Basel rapportera, att de flesta sympatiserar med Heilbronnförbundets medlemmar, och de anklagelser som riktats mot staden för att ha hjälpt Feria tillbakavisas med motiveringen att hjälpen getts dels av österrikiska adelsmän som är medborgare i Basel och dels av folk från Solothurn. Dock kunde det vara lämpligt att AO skriver ett manande brev till staden. – Horn har vunnit en seger vid Ravensburg, vilket satt sådan skräck i Lindau och Konstanz, att soldaterna självmant evakuerat Reichenau. Denna seger betyder att Zürich och Bern inte behöver frukta att de katolska kantonerna ska få hjälp. – Marinus hoppas att Zürich och Bern ska söka inträde i Heilbronnförbundet under innevarande år, om inte Ludvig XIII, som värnar om Edsförbundets sammanhållning, motsätter sig det. Ledaren för kyrkan i Zürich (Breitinger) har emellertid övertalat rådet att lämna förbundet med de katolska kantonerna och gå med i Heilbronnförbundet. Peblis kommer att ta upp frågan om inträdesvillkoren med AO. – Ferias död har orsakat förvirring i Milano, där spanska ämbetsmän har svårt att försörja soldaterna. – Påven hatar Filip IV av Spanien, som förespråkar ett allmänt kyrkomöte. Det finns risk för krig. Detta skulle inte påven kunna klara utan stöd av protestanterna. – Postskriptum: Marinus brukar skicka tre eller fyra exemplar av sina brev för att vara säker på att något kommer fram till AO. – Hertigen av Lorraine rycker fram med 600 ryttare under förevändning att kan ska förstärka försvaret i Konstanz, men i verkligheten för att vid behov kunna hjälpa de katolska kantonerna. Konstanzborna är rädda för spöken, så att många flyttar från staden. Horn har satt skräck i alla städerna vid Bodensjön, och Marinus hoppas att Überlingen, och därefter Konstanz, ska kapitulera. – Den holländske ambassadören i Konstantinopel (Haga) bekräftar att Turkiet gått till angrepp mot Polen. Storvisiren har fört drygt 1000 polska krigsfångar till Konstantinopel och låtit offentligt strypa 88. – Strassburg är i Venedig och ska fara till Tyskland via Zürich.

Contents

Lockade av spanjorerna och lurade av jesuiterna har de katolska kantonerna trots upprepade inbjudningar inte kommit till förbundsdagen i Baden. De struntar i protestanternas uppmaningar och är inte intresserade av en varaktig fred. Protestanterna har sammanträtt i Königsfelden och Aarau, där främst Basel och Schaffhausen agerat för fred och försoning, men utan framgång, och nu förbereder man sig för krig. En överbefälhavare och ett krigsråd med medlemmar från Zürich och Bern har utnämnts och beviljats långtgående befogenheter för att kunna ta till vara de tillfällen som erbjuder sig. – Många förvånar sig över Zürichs och Berns ändrade politik, ty tidigare var de inriktade på att bevara freden och Edsförbundet och uthärdade många övergrepp från katolikernas sida i tron att dessa därigenom skulle bli mindre aggressiva. Men de har fått lära sig att sådan eftergivenhet ger upphov till fler övergrepp och att det nu krävs aktion. Dock måste man först förklara krig på övligt sätt. Då skulle i ett slag både Edsförbundet och det gamla fördraget med österrikarna upphöra, eftersom katolikerna utan tvivel skulle be dem om hjälp, med den följden att protestanterna kunde betrakta dem som öppna fiender och ansluta sig till Heilbronnförbundet. – Marinus kan från ett besök i Basel rapportera, att de flesta sympatiserar med Heilbronnförbundets medlemmar, och de anklagelser som riktats mot staden för att ha hjälpt Feria tillbakavisas med motiveringen att hjälpen getts dels av österrikiska adelsmän som är medborgare i Basel och dels av folk från Solothurn. Dock kunde det vara lämpligt att AO skriver ett manande brev till staden. – Horn har vunnit en seger vid Ravensburg, vilket satt sådan skräck i Lindau och Konstanz, att soldaterna självmant evakuerat Reichenau. Denna seger betyder att Zürich och Bern inte behöver frukta att de katolska kantonerna ska få hjälp. – Marinus hoppas att Zürich och Bern ska söka inträde i Heilbronnförbundet under innevarande år, om inte Ludvig XIII, som värnar om Edsförbundets sammanhållning, motsätter sig det. Ledaren för kyrkan i Zürich (Breitinger) har emellertid övertalat rådet att lämna förbundet med de katolska kantonerna och gå med i Heilbronnförbundet. Peblis kommer att ta upp frågan om inträdesvillkoren med AO. – Ferias död har orsakat förvirring i Milano, där spanska ämbetsmän har svårt att försörja soldaterna. – Påven hatar Filip IV av Spanien, som förespråkar ett allmänt kyrkomöte. Det finns risk för krig. Detta skulle inte påven kunna klara utan stöd av protestanterna. – Postskriptum: Marinus brukar skicka tre eller fyra exemplar av sina brev för att vara säker på att något kommer fram till AO. – Hertigen av Lorraine rycker fram med 600 ryttare under förevändning att kan ska förstärka försvaret i Konstanz, men i verkligheten för att vid behov kunna hjälpa de katolska kantonerna. Konstanzborna är rädda för spöken, så att många flyttar från staden. Horn har satt skräck i alla städerna vid Bodensjön, och Marinus hoppas att Überlingen, och därefter Konstanz, ska kapitulera. – Den holländske ambassadören i Konstantinopel (Haga) bekräftar att Turkiet gått till angrepp mot Polen. Storvisiren har fört drygt 1000 polska krigsfångar till Konstantinopel och låtit offentligt strypa 88. – Strassburg är i Venedig och ska fara till Tyskland via Zürich.