Lappland

Plats Lappland

Beskrivning Lappland. Svenska Lappland, landskap i Norrland, det största i riket, utgörande det hufvudsakligen af kringflyttande lappar bebodda höglandet i n. Sverige från den skandinaviska fjällryggen och riksgränsen mot Norge i v. och n.v. samt ryskfinska gränsen i n.o. ned till landskapen Vesterbotten i s.o., Jemtland och Ångermanland i s.v. Närmast fjällryggen, från hvilken bergsarmar sträcka sig åt sydost, skiljande de talrika, månggreniga floddalarne från hvarandra, upptages provinsen (åtminstone i Norrbottens län till bortåt tredjedelen) af den s. k. fjäll-landet, öfverst snötäckt eller bart, längre ned bärande vide och björkskog. Nedanför vidtager en jemnare högslätt af 10 - 15 mils bredd, kallad sjölandet, kännetecknad af stora sjöar och ofantliga myrsträckningar, (i Norrbotten nära 1/3 af lappmarken) omgifna af barr- (mest gran)-skog. Nederst och närmast kustlandet följer det starkt sluttande skogslandet med enormt stora tallskogar, äfven på bergshöjderna, och den magra jorden bevuxen med renlaf. Lappmarkernas naturliga gräns nedåt är dock ej alltid den samma som den officiella (den fordom utstakade gränsen för nybyggena), utan går längre i öster. I senaste tid ha myndigheterna fastställt en s. k. provisionel odlingsgräns mellan det lägre liggande området, der nybyggen få anläggas, och den egentliga fjällbygden. Sveriges lappar, bortåt 7,000 till antalet, med ungefär 220,000 renar, lefva här högst uppe som fjäll-lappar, hvilka vandra om sommaren upp på bergshöjderna; längre ned som mera civiliserade och mera stillasittande skogslappar, likaledes renskötare, men uppehållande sig på bestämda områden, lappskattelandet. Då lappen förlorat sina renar och utarmats, blir han fiskelapp; emellertid visar denna tredje grupp af landskapets urinvånare stundom ganska burgna förhållanden. Den bofaste nybyggaren, af svensk, finsk och lappsk härkomst, egnar sig väl åt åkerbruk, men mest åt boskapsskötsel och skogsafverkning; bor han uppe i sjölandet eller vid fjällen, måste han tillika vara renegare. Efter de paralella, större floddalarne, hvilka äro det samma som lappmarker, delas svenska Lappland, 1,014 qv.-mil, sålunda; inom Norrbottens län; Torneå lappmark, 174 qv.-mil, eller Enontekis och Juckasjärvi snr; Luleå lappmark, 318 qv.-mil, eller Gellivare och Jockmocks snr; Piteå lappmark, 185 qv.-mil eller Arjeplougs och Arvidsjaurs snr; inom Vesterbottens län: Lycksele (Ume) lappmark, 198 qv.-mil, eller Sorsele, Stensele, Lycksele (numera utan lappbefolkning) och Malå snr; Åsele lappmark, 139 qv.-mil, eller Vilhelmina, Dorotea, Åsele och Fredrika snr. Egentligen bör till Lappland äfven räknas delar af Jemtlands län, kallade Föllinge, Undersåkers och Herjedalens lappmarker (med omkring 800 inv. af det ofvan angifna antalet). Lapparne i de två andra Norrlandslänen och Dalarne ha uppgått i den öfriga befolkningen, hvilket för öfrigt äfven småningom inträffar der de lefva bland den bofasta finska och svenska befolkningen i Lappland.

Upprättad av Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation