Plats
Plats
Öland
| Plats | Öland |
Län
Län
Kalmar län
| Län | Kalmar län |
Beskrivning
Beskrivning
Öland. Ö i Östersjön, den näst största af dem som tillhöra Sverige, belägen ö. om Småland af Sveriges fastland, hvarifrån den skiljes genom det 0,4-2 mil breda Kalmarsund. Ön, hvilken anses som eget landskap, men tillhör Kalmar län och stift, har en längd i n. och s. af 14 mil och en bredd af 0,6-1,5 mil. Vidden är 11,770 qv.-mil. Folkmängden uppgår till 38,341 personer. Ön är en klippa af silurisk kalksten, som höjer sig ur hafvet med två bergväggar eller åsar, kallade landtborgar: den östra en sandås på kalkhällen, af intill 90 fots höjd och den vestra af högst 200 fots höjd ö. h. Utanför och nedanför den senare ligger en högst 1/3 mil bred, bördig, tätt bebygd strandremsa. Mellan landtborgarne breder sig jemn och nästan skoglös den s. k. allvaren, der den röda kalkstenen ligger blottad eller i sin tunna mylla när ett af fåren omtyckt gräs. Allvaren upptager fullt hälften af s. Öland och slutar vid Torslunda, midt för Kalmar, hvarefter midtlandet är bevuxet med hasselbuskar och delvis odladt; längre i n., vid Borgholm, förena sig landtborgarne och den härefter smalare ön visar en mera kuperad yta och har mycken skog, i synnerhet i de nordligaste snrne, der jordbruket är föga betydligt. Jemte åkerbruk och boskapsskötsel idkas fiske och sjöfart, hvarjemte grunden lemnar tillfälle till kalkbränning, stenhuggning och aluntillverkning; hemslöjd af flere slag förekommer äfven. Folket, fordom kalladt öningar, är af götisk stam och visar på grund af öns afskilda läge mången egendomlighet. Så länge Östersjöns kuster hyste sjöröfvarenästen härjades ön ofta och så väl fästningslika kyrkor som borgar eller ett slags med ringmur befästa byar erinra ännu om dessa tider. Ön har blott en stad Borgholm och en köping, Mörbylånga, men flere andra hamnar, såsom Färjestaden och Stora Rör, båda öfverfartsorter till fastlandet, samt Böda, öfverfartsort till Gotland. Fyr lyser på så väl nordligaste som sydligaste udden. Större enskilda egendomar äro ej att nämna, men väl Ottenby och Borgholms kungsladugårdar. Större industriella anläggningar äro Ölands och Lovers alunbruk, hvarjemte vanliga smärre verk förekomma; särskildt framstående för ögat äro de talrika små väderqvarnarne. Landsbygden indelas i norra motet och södra motet, hvilka fordom motsvarade kontrakt, men nu tingslag och fögderi, och utgör en domsaga och numera jemte Borgholm tre kontrakt med 34 snr. Norra motet omfattar Åkerbo, Slättbo och Runstens hd, med tingsställe vid Lundegård; Södra motet Algutsrums, Möckleby och Gräsgårds hd med tingsställe vid Färjestaden.
| Beskrivning | Öland. Ö i Östersjön, den näst största af dem som tillhöra Sverige, belägen ö. om Småland af Sveriges fastland, hvarifrån den skiljes genom det 0,4-2 mil breda Kalmarsund. Ön, hvilken anses som eget landskap, men tillhör Kalmar län och stift, har en längd i n. och s. af 14 mil och en bredd af 0,6-1,5 mil. Vidden är 11,770 qv.-mil. Folkmängden uppgår till 38,341 personer. Ön är en klippa af silurisk kalksten, som höjer sig ur hafvet med två bergväggar eller åsar, kallade landtborgar: den östra en sandås på kalkhällen, af intill 90 fots höjd och den vestra af högst 200 fots höjd ö. h. Utanför och nedanför den senare ligger en högst 1/3 mil bred, bördig, tätt bebygd strandremsa. Mellan landtborgarne breder sig jemn och nästan skoglös den s. k. allvaren, der den röda kalkstenen ligger blottad eller i sin tunna mylla när ett af fåren omtyckt gräs. Allvaren upptager fullt hälften af s. Öland och slutar vid Torslunda, midt för Kalmar, hvarefter midtlandet är bevuxet med hasselbuskar och delvis odladt; längre i n., vid Borgholm, förena sig landtborgarne och den härefter smalare ön visar en mera kuperad yta och har mycken skog, i synnerhet i de nordligaste snrne, der jordbruket är föga betydligt. Jemte åkerbruk och boskapsskötsel idkas fiske och sjöfart, hvarjemte grunden lemnar tillfälle till kalkbränning, stenhuggning och aluntillverkning; hemslöjd af flere slag förekommer äfven. Folket, fordom kalladt öningar, är af götisk stam och visar på grund af öns afskilda läge mången egendomlighet. Så länge Östersjöns kuster hyste sjöröfvarenästen härjades ön ofta och så väl fästningslika kyrkor som borgar eller ett slags med ringmur befästa byar erinra ännu om dessa tider. Ön har blott en stad Borgholm och en köping, Mörbylånga, men flere andra hamnar, såsom Färjestaden och Stora Rör, båda öfverfartsorter till fastlandet, samt Böda, öfverfartsort till Gotland. Fyr lyser på så väl nordligaste som sydligaste udden. Större enskilda egendomar äro ej att nämna, men väl Ottenby och Borgholms kungsladugårdar. Större industriella anläggningar äro Ölands och Lovers alunbruk, hvarjemte vanliga smärre verk förekomma; särskildt framstående för ögat äro de talrika små väderqvarnarne. Landsbygden indelas i norra motet och södra motet, hvilka fordom motsvarade kontrakt, men nu tingslag och fögderi, och utgör en domsaga och numera jemte Borgholm tre kontrakt med 34 snr. Norra motet omfattar Åkerbo, Slättbo och Runstens hd, med tingsställe vid Lundegård; Södra motet Algutsrums, Möckleby och Gräsgårds hd med tingsställe vid Färjestaden. |
Upprättad av
Upprättad av
Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation
| Upprättad av | Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation |