Plats
Plats
Gestrikland
| Plats | Gestrikland |
Län
Län
Gävleborgs län
| Län | Gävleborgs län |
Beskrivning
Beskrivning
Gestrikland. Landskap i mellersta Sverige, det sydligaste och minsta i Norrland, omgifvet i ö. af Bottniska viken, i s.o. af Upland, i s. af Vestmanland, i v. af Dalarne och i n. af Helsingland. Det tillhör Gefleborgs län och omfattar jemte residensstaden Gefle tolf snr: dels de numera till Gestriklands ö. tg förda Hamrånge, Hille med Oslättfors kapell, Valbo, Hedesunda, äfvensom en mindre del af Söderfors sn; dels de numera till Gestriklands v. tg räknade Ockelbo (Ugglebo), Åmots kapellförslg, Ofvansjö, Jäderbo, Högbo, Torsåker, Årsunda och Österfernebo. Vidden utgör 38,506 qv.-mil, deraf land 34,631 (öar i Bottniska viken ensamt 0,265) qv.-mil eller 801,451 tnld, hemmantalet 467 457/1280 mtl, folkmängden 66,040 personer, deraf landsbygden 47,130, fastighetsvärdet 23,045,450 kr. Provinsen bildar en öfvergång från Uplands jemna yta till det bergiga Helsingland, liksom det ock från Bottniska viken med dess skärgård långsamt höjer sig mot Dalarne, der en högländ obygd framträder. Dalelfven utvidgar sig i s. gränsen till de stora Fernebo- och Hedesundafjärdarne, omgifna af löfskog och visande sydländsk natur; det mera norrländska mellersta Gestrikland omfattar Storsjöns flodområde, för hvilket Gafleån bildar aflopp; ett tredje område bildas af den ännu nordligare Åmots- eller Testeboåns område, der bygden endast förekommer i de trånga dalgångarne och en vild skogsnatur råder. Landskapet, ännu i kyrkligt hänseende, såsom Gefle kontrakt och Gestriklands kontrakt, förenadt med Upland, från hvars civila förvaltning det skildes i början af 1600-talet, har bebygts från kusten af inflyttande svear; endast i Åmots kapellförslg bo försvenskade ättlingar af i Karl IX:s tid inflyttade finnar. Särskilda folkdrägter äro nästan öfverallt bortlagda; språklig egendomlighet förekommer tydligast i Ockelbodialekten, som uppgifves skola talas mest både i Gestrikland och Helsingland. Folkegendomligheten är ej starkare än att tydligt förvandtskap i seder och språk med grannprovinserna ganska väl märkas i de yttre socknarna. Hufvudnäring är jordbruk med boskapsskötsel, i Torsåker, Ofvansjö, Högbo och Jäderbo är bergsbruket af särdeles stor betydelse; äfven de flesta andra snrne ega jernbruk, liksom betydliga skogshemman i alla snr egas af bruken, hvilka senare oftast innehafvas af stora bolag. Talrika sågar arbeta i alla snr och för allmogen är arbetet för och vid sågverken och bruken en vigtig binäring. Fisket har äfven, om än minskad betydelse. Stadens näringar äro handel, sjöfart samt fabriksdrift. Vid kusten förekomma åtskilliga lastageplatser. Vigtiga jernbanor förmedla förbindelsen (se länsbeskrifningen), och kustorterna ha liflig ångbåtstrafik.
| Beskrivning | Gestrikland. Landskap i mellersta Sverige, det sydligaste och minsta i Norrland, omgifvet i ö. af Bottniska viken, i s.o. af Upland, i s. af Vestmanland, i v. af Dalarne och i n. af Helsingland. Det tillhör Gefleborgs län och omfattar jemte residensstaden Gefle tolf snr: dels de numera till Gestriklands ö. tg förda Hamrånge, Hille med Oslättfors kapell, Valbo, Hedesunda, äfvensom en mindre del af Söderfors sn; dels de numera till Gestriklands v. tg räknade Ockelbo (Ugglebo), Åmots kapellförslg, Ofvansjö, Jäderbo, Högbo, Torsåker, Årsunda och Österfernebo. Vidden utgör 38,506 qv.-mil, deraf land 34,631 (öar i Bottniska viken ensamt 0,265) qv.-mil eller 801,451 tnld, hemmantalet 467 457/1280 mtl, folkmängden 66,040 personer, deraf landsbygden 47,130, fastighetsvärdet 23,045,450 kr. Provinsen bildar en öfvergång från Uplands jemna yta till det bergiga Helsingland, liksom det ock från Bottniska viken med dess skärgård långsamt höjer sig mot Dalarne, der en högländ obygd framträder. Dalelfven utvidgar sig i s. gränsen till de stora Fernebo- och Hedesundafjärdarne, omgifna af löfskog och visande sydländsk natur; det mera norrländska mellersta Gestrikland omfattar Storsjöns flodområde, för hvilket Gafleån bildar aflopp; ett tredje område bildas af den ännu nordligare Åmots- eller Testeboåns område, der bygden endast förekommer i de trånga dalgångarne och en vild skogsnatur råder. Landskapet, ännu i kyrkligt hänseende, såsom Gefle kontrakt och Gestriklands kontrakt, förenadt med Upland, från hvars civila förvaltning det skildes i början af 1600-talet, har bebygts från kusten af inflyttande svear; endast i Åmots kapellförslg bo försvenskade ättlingar af i Karl IX:s tid inflyttade finnar. Särskilda folkdrägter äro nästan öfverallt bortlagda; språklig egendomlighet förekommer tydligast i Ockelbodialekten, som uppgifves skola talas mest både i Gestrikland och Helsingland. Folkegendomligheten är ej starkare än att tydligt förvandtskap i seder och språk med grannprovinserna ganska väl märkas i de yttre socknarna. Hufvudnäring är jordbruk med boskapsskötsel, i Torsåker, Ofvansjö, Högbo och Jäderbo är bergsbruket af särdeles stor betydelse; äfven de flesta andra snrne ega jernbruk, liksom betydliga skogshemman i alla snr egas af bruken, hvilka senare oftast innehafvas af stora bolag. Talrika sågar arbeta i alla snr och för allmogen är arbetet för och vid sågverken och bruken en vigtig binäring. Fisket har äfven, om än minskad betydelse. Stadens näringar äro handel, sjöfart samt fabriksdrift. Vid kusten förekomma åtskilliga lastageplatser. Vigtiga jernbanor förmedla förbindelsen (se länsbeskrifningen), och kustorterna ha liflig ångbåtstrafik. |
Upprättad av
Upprättad av
Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation
| Upprättad av | Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation |