A

Afrad, Avrad, Avradsavgift. Arrende

Alun. Kallas ett dubbelsulfat af kalium och aluminium. Alun hade förr stor teknisk användning företrädesvis i färgerierna såsom betningsmedel vid färgning af tyger. Det användes vid beredning af lackfärger, vid pappersfabrikationen för limning af papperet, till hvitgarfning, såsom reningsmedel vid utsmältning af fett, till rening af oklart vatten. (1)

An(=Debet= Belastar). Man tar ut till sig själv eller någon/något annat konto. (Även ökning av tillgång eller minskning av skuld.)

Ankare, mått för våta varor, huvudsakligen vin, sprit o.dyl . 1 ankare = 39,26 liter, 1 halvankare = 19,63 liter.

Annotanda. Saker/Sådant som bör antecknas.

Annotation, anteckning.

Annotera, teckna till minnes, anteckna.

Avbränna. Den minskning i vikten som ett stycke metall undergår vid förädling och bearbetning; om järn vanligen under färskning och utsträckning i hammarsmedja. (4)

B

Bergsbruk. Brytning av malm och förädling av metaller. (4)

Bergshantering, bergsbruk. (4)

Bergskollegium. Ett 1637-1857 fungerande ämbetsverk (1637-49 med namnet generalbergsamtet), chefsmyndighet för bergsstaten med dess rikt utvecklade lokala organisation; till 1828 även överdomstol i mål angående bergshanteringen. I samband med bergsbruksprivilegiernas upphävande upplöstes B. 1857 och dess återstående övertogs 1858 av kommerskollegiets bergsbyrå. (4)

Bergsman. Person av allmogeklassen som äger del i och brukar gruva eller hytta. (4)

Bergslag. Sammanslutning för bedrivande av bergsbruk på viss plats eller inom ett visst område; senare och speciellt namn på det på metaller och bergverk rika området i mellersta Svealand. (4)

Bessemer-metoden. En stålframställningsmetod vid vilken luft blåses genom flytande tackjärn, varvid tackjärnets kol oxideras och tackjärnet övergår till stål.

Biltog. Urspr. detsamma som fridlös, senare liktydigt med landsflyktig. (1)

Blåsmaskin. Maskin varigenom kraftig och jämnt verkande bläster för hyttor, hammarsmedjor osv. framställes. (4)

Bläster. Genom bälg eller blåsmaskin frambringad luftström som inledes i smälthärd eller smältugn. (4)

Bokning. Större malmstyckens sönderslagning på det sätt, att få den för uppsättning på smältugnen lämpliga storleken. Detta verkställes med handhammare, bokhammare, stampverk, krossverk eller stentuggare. (1)

Bomolja. Ett slags sämre olivolja, en mörk, tjock, illaluktande olja. (1)

Brandar. (Bränder.) De vedstycken, som vid en kolmilas utrifning befinnas brända men oförkolade. Där sådana vedstycken finnas i större mängd, angifva de att kolning ej gått som sig bort. (1)

Brandstod. Ersättning för liden eldskada.

Bruk. Industriell anläggning för metallförädling; särskilt om de stora industrikomplex med tillhörande jord- och skogsegendomar, som under kronans eller storföretagens ledning i och för grövre förädling av metaller, i synnerhet järn, fr. o. m. 1500-talet uppstod framför allt i mellansvenska Bergslagen. (4)

Bryta. Genom brytning med spett i hammarsmedshärd upplyfta på botten liggande järnmassor och därigenom befordra deras smältning och förädling. (4)

Brännstål. Stål som erhållits genom uppkolning (koltillsättning) av mjukt järn.

Buldan. Grov säckväv.

Byggjärn. Sådant järn som bestås till redskap och andra förnödenheter vid bergverk, i synnerhet hammarsmedjor.

Byhemmet. Där man bodde.

C

Cementstål, se Brännstål.

Centner. Äldre viktmått = 42,5 kg. (4)

Courtage. Provision som vissa mäklare betinga sig för avslutade affärer (t.ex skeppsmäklare).

D

Dagsverke. Personligt arbete, fordom använt såsom betalning av skatt. Sedemera förekom dagsverksskyldighet för torpare och arrendatorer på större gårdar.

Dagsverkspenning. En under 1600-talet införd skatt å allmogen, vilken avlöste den tidigare å denna vilande skyldigheten att utföra dagsverken vid kronans slott och fästen (jämför med mantalsränta).

Dammbord. I öppningen för dammlucka anbringad vall vanligen av eller beklädd med trä, varöver vattnet utströmmar. (4)

Dammröte. Rötning som åstadkommes genom uppdämning af ett vattendrag.

Dammrötemedel. Hjälppengar till den som drabbas av dammröte (översvämning).

Degelstål. Gjutstål, framställt genom smältning i degel. Av degelgjutstål tillverkades bl.a stålpennor (stift till pennor). Degelstålet söndersågas därvid till smala stänger som efter noggrann glödgning utvalsas till tunna band av vilka pennstiften göres. (4)

Deker, decker, däckar = 10 stycken.

Discretion (i bokföring). Gåfva till erkänsla för någon bevisad tjänst. (1)

E

Enbets. Ett betsel, dvs. köra med en häst.

Excerpering. Utplocka, göra utdrag ur en skrift vare sig i form af notiser, citat af beläggställen eller summarisk sammanfattning. (1)

F

Fora, Köra fora. Köra med häst, t ex träkol eller malm.

Forma. Kort metallrör med tjocka väggar varigenom blästerluft pressas in i ässja, smältugn eller härd. (4)

Franche-comtésmed. Smed som arbetar med franche-comtésmide. (4)

Franche-comtésmide. Färskning av tackjärn i härd enligt en från Frankrike på 1850-talet införd metod. (4)

Frälsebonde brukar. Jord som en adelsman äger. Adelsmannen är frälst från skatt.

Fyrk/Fyrktal. Kommunal skatteenhet, som fr.o.m. 1862 års kommunalreform blev allmän måttstock för mätandet av de förhållanden enligt vilka kommunalutskylder på landsbygden borde erläggas. För fastställandet härav påfördes envar skatteskyldighet, ett fyrktal. Användes fram till 26 maj 1901.

Fyrpenningar. En form av arbetslöshetsunderstöd.

Färskning. Process varigenom tackjärn förvandlas till smidbart järn eller stål. Tackjärn kan ej smidas på grund av sin höga halt av kol. Vid färskning oxideras kolet och avgår (kok). (4)

Färskslagg. Vid härdfärskning under koket uppkommen slagg. (4)

G

Gagnträ. Den del av trädets ved, som lämpar sig till bearbetning och ej endast till bränsle.

Galt. Tackjärnsstycke som erhålles vid utslag i masugn. (4)

Garmakaren. Den som arbetar med garmakeri, dvs. raffinering av metaller, i synnerhet koppar.

Garning. När råkoppar raffineras genom omsmältning.

Gjutgods, se även Gråjärnsgjutsgods.

Gnisterhus. Utrymme i anslutning till smälthärd, vari glödande partiklar i de utgående gaserna avsättes innan dessa leds ut. (4)

Gratial. Pension eller understöd åt äldre eller eljest behövande bergsarbetare. (4)

Gravationsbevis. Officiellt intyg ang. de inteckningar o andra därmed jämförliga åtgärder, som belasta, gravera en fastighet. G. Är nödvändigt för att bedöma värdet av en inteckning i fastigheten etc., som önskas belånad. (8)

Grufkompass, är ett inom bergshanteringen, särskildt för uppsökande af järnmalm, mycket användt instrument … (1)

Gråjärnsgjutsgods. Är väsentligt mjukare (än vad då??), kan lätt bearbetas med skärverktyg och har den för gjutning förmånliga egenskapen att utvidga sig något vid stelnandet, varigenom det väl utfyller gjutforman.

Götjärn. Benämning på götmetall. (4)

Götmetall. Stål framställt enligt någon av götmetoderna; bessemer-, thomas-, martin-, elektrostål-,kaldo-, LD- m.fl. processer. Stålet erhålles i flytande form. (4)

H

Halvmäster, vid lancashiresmide; smed som bär halva ansvaret för smidet vid en härd. (4)

Hammarsmed. Smed som arbetar i hammarsmedja. (4)

Hammarsmedja. Smedja där tackjärn förädlas och utsmides till stångjärn. (4)

Hammarsmedshärd. Härd i hammarsmedja. (4)

Hammarsmedsordning. Av Kungl. Maj:t utfärdad förordning rörande hammarsmedja yrkesutbildning, arbets- och lönevillkor m.m. H. Utgavs 1637, 1638, 1649, 1703, 1766 och 1823 och upphävdes 1859. (4)

Handspett. Lättare spett använt vid arbete i masugn eller hammarsmedja. (4)

Handstycken. Handtag eller den del av något redskap som man håller i handen.

Helmästare. Vid lancashiresmide: smed som bär hela ansvaret för smidet vid en härd. (4)

Hjulbäck. Vattenflöde förbi vattenhjul i hammarsmedja. (4)

Hjälpbrytare. Anordning för underlättande av brytning i härd; vid lancashiresmide även en person som hjälper smeden att bryta härden. (4)

Hjälpsmed. Vid lancashiresmide: ersättare åt smed eller dräng. (4)

Hopslagare. Vid lancashiresmide: Smed som ansvarar för smältornas hopslagning under hammaren, eventuell borthuggning av järn av sämre kvalitet samt smältans delning till smältstycken. (4)

Hulsmästaren. Arbetar med hultsmetod för framställning af centrifugerat stålgjutgods.

Huggjärn. Redskap varmed en smälta sönderhugges i smältstycken. (4)

Husröta. Slitage på hus.

Hylst. Horisontal axel, i vilken stångjärnshammarskaftets bakre ände medelst en grov ring är fästad och kring vilken hammaren rör sig under arbete. (4)

Hytta. Anläggning för framställning av tackjärn. (4)

Hårdbas(e). Mindre väl färskat botten- eller sidoparti av smälta. (4)

Härd. Ugn vari malm, mellanprodukter eller metaller upphettas och genom smältningsprocesser renas. (4)

Härdfärskat järn. Järn framställt vid lancashire-, tysk-, vallon- eller franche-comtésmide. (4)

Härdgång. Smältprocedur i hammarsmedshärd. (4)

Härdlag. Vid lancashiresmide: de smeder (o drängar) som arbetar vid samma härd under ett skift. (4)

Härdvirke. Järn och hällar som används till att bygga en hammarsmedshärd. (4)

I

Ibidem. Samma som föregående.

Ister. Animaliska fetter från gris.

J

Jernkontoret, Sthlm, den svenska järn- och stålindustrins huvudorganisation, stiftad 1747, främjar i veteskapligt, tekniskt eller kommersiellt hänseende den svenska järnhanteringen. J. utger tidskriften Jernkontorets Annaler.

Järnbergslag. Område inom vilket brytning och förädling av järnmalmer bedrivs såsom huvudnäring. (4)

Järnhantering. Yrkesmässig framställning av järn och stål. (4)

K

Kabeljo. Holländsk och tysk benämning på den större nordsjötorsken. I Sverige benämning på fläkt, i kar saltad och därefter torkad långa utan huvud.

Kallbräckt. Om järn och stål: som på grund av alltför hög fosforhalt är sprött och lätt springer sönder i kallt tillstånd. (4)

Kastmaskin Sädesrensningsmaskin.

Knippjärn. Fint järn sammanbundet i knippor.

Knippsmed. Smed som tillverkar knippjärn. Den som smider på en knipphammare, dvs. en hammare där man smider mindre föremål som spadar, liar, knivar etc.

Kok. Bubblande eller svallande smältningsprocess i smältugn eller smälthärd. Jfr färskning. (4)

Koks. Avgasat stenkol.

Kolfat. I kolfatet uppmättes den för varje uppsättning nödiga kolmängd.

Kronobonde. Brukade statens (kronans) mark.

Kronoutlaga. Statlig (krono-) skatt.

Kvartsmästare. Vid lancashiresmide: Smed som bär en fjärdedel av ansvaret för smidet vid en härd. (4)

L

Labbi. Liten stuga eller litet rum vid hyttan eller hammarsmedjan vari arbetsfolket kan vila och rasta. (4)

Lancashirehärd. Smälthärd där tackjärn färskades enligt lancashiremetoden. (4)

Lancashirejärn. Järn framställt enligt lancashiremetoden. (4)

Lancashiremetoden. En från England 1829/30 införd metod att färska tackjärn. (4)

Lancashiresmed. Smed som arbetade med lancashiresmide. (4)

Lancashiresmide. Färskning enligt lancashiremetoden. (4)

Landbonde. Oftast en som arrenderar jorden eller är gift med en änka som äger jorden.

Lega, hyra. Tjänstefolks lön.

Legohjon. Tjänstefolk som anställts enligt legohjonsstadgan.

Legostadga. Tjänstehjonsstadga, år 1833 utfärdad förordning som reglerade tjänstehjons anställning i hushåll eller lantbruk.

Linfrökakor. Användes som foder för kalvar och av sjukdom försvagade kreatur. Extraherades oljan ur linfröet kallas återstoden linfrömjöl.

Länsman. Stort spett som används i hytta eller hammarsmedja. (4)

M

Mantalsränta. En skatt. Extra ordinarie ränta utgick ursprungligen under 1500- och 1600-talet under olika benämningar t.ex. kontribution, landtågsgård, byggningshjälp, salpeterhjälp, boskapspenning, skjutsfärdspenningar, dagsverkspenningar, terminsskatt, sölvskatt m.m. De flesta av dessa åtgärder voro av tillfällig natur och av ständerna beviljade för kortare perioder. De blevo emellertid kvarstående och småningom bildade de, tillsammans med jordeboksräntan, grundränta (grundskatt).

Masugn, hytta. (4)

Mum(b)lingshammare. Kraftig vattendriven hammare av äldre typ för hopslagning av smälta. (4)

Målkärl. Rymdmått. Kärl, vilka används som rymdmått till mätning av vissa varors myckenhet. För såväl torra som våta varor. För torra varor kunna målkärlen vara av trä eller metall. För våta varor skola målkärlen vara av koppar, mässing och järn eller annan lämplig metall.

Mästare. Mästarsmed i hammarsmedja. (4)

Mästersmed. Förste man vid hammarsmedshärd. (4)

Mästersven. Mästersmedens närmaste man och avlösare i arbetet vid hammarsmedshärden. (4)

N

Novo Conto.Nytt konto.

O

O´nera, lat. Se Onus

O´nus (lat., plur. Ónera), börda, last besvär, tunga, skatt åliggande, realbörda, besvär eller tunga å fastighet, innebärande skyldighet för hvarje innehafvare af densamma att för något mer eller mindre allmänt ändamål årligen prestera vissa naturaprodukter eller ombesörja då och då inkommande arbeten, såsom underhåll af väg, snöplogning, inkvartering. Till onera realia räknas ock den likartade skyldigheten att betala vissa årliga belopp, såsom frälseränta, afgäld till stamhemman, annuitet på odlingslån.

Osmund. Ett stycke järn som väger cirka 3 hg och som är 1/24 av ett lispund, 6,8 kg. Det är knutet till masugnsprocessen där tackjärnet, baserat på bergmalm i kombination med efterföljande färskning, ger ett smidbart järn som kallas "osmund".

Osmundsjärn. Smidbart järn som i äldre tider tillverkades direkt av järnmalm genom smältning i primitiv ugn. (4)

P

Parm. För mätning av hö begagnade man förr en stor låda, som kallades parm. Detta hömått var vanligast i Mellansverige, och i Stockholm fanns det till och med en parmmätare, som hade till uppgift att mäta hö i parm. Kronparmen rymde 1 kubikfamn eller 5,65 kubikmeter, medan stockholmsparmen däremot höll 17,82 kubikmeter. (11)

Pr = Kredit = Krediterar. Tillför kontot = inkomst. (Även minskning av tillgång = ökning av skuld.)

Puddelprocessen, kallas den af engelsmannen Henry Cort uppfunna och 1784 patenterade metoden att af tackjärn framställa smidbart järn med användande af fossilt bränsle, genom hvilken metod Englands och därefter andra stenkolsproducerande länders järnindustri kunde göra de storartade framsteg, som 1800-talets förra hälft fick bevittna. (1)

Puddling. Metod för förädling av tackjärn till smidbart järn genom nedsmältning i s.k. flamugn och omrörning av det smälta järnet, vilket därvid avgiver en del av sitt kol. (4)

Pyndare, en af järn eller stål förfärdigad olikarmad våg. Stångens kortare arm har dels en fast stödjepunkt med upphängningskrok, handtag e. d. för att uppbära hela vågen, dels en belastningskrok, vågbro eller vågskål för att uppbära varan, som skall vägas, medan den längre armen är graderad och försedd med en undertill hängande, flyttbar motvikt af bestämd tyngd. (1)

Påsättning. Vid lancashiresmide: påfyllande av tackjärn i härd. (4)

R

Rafrensare (Rasrensare). Någon som rensar bort jord och sten som rasat ner i en gruva.

Rofolja. En fet icke torkande olja, som beredes genom pressning eller extraktion med kolsvafla af fröna till raps (då den äfven kallas rapsolja) och rofva. Fröna ge ungefär 30-40 proc. Olja. Denna är gul eller grönaktigt gul, har, nyss beredd, mild smak, men antar under förvaring vidrig lukt och smak. Rofolja hör till de icke torkande oljorna. Rofolja användes som smörjmedel för maskiner, till brännolja, till framställning af tvål och såpa, till inoljning af ull och läder samt i veterinärmedicinen. (1)

Rotare (Rote). Består av t.ex tre män som hjälper till att försörja t.ex fattiga.

Rå. Ofärskad del av smälta. (4)

Råsken. Valsat smältstycke. (4)

Räcka. Utsmida järn eller stål till plåtar eller stänger. (4)

Räckarmästare. Den som sköter en räckarehärd, dvs. vid vallonsmide den särskilda smideshärden, hvaruti järnet endast uppvärmes för utsmidning till stång.

Räckare. Vid räckhammare arbetande stångjärnsmed. (4)

Räckhammare. Stångjärnshammare. (4) Spetthammare.

Rödbräckt. Om järn och stål: som på grund av alltför hög svavelhalt har benägenhet att brista sönder i rödvarmt tillstånd. (4)

S

Sebastin – Sebastinkrut Nitroglycerinhaltigt sprängämne (1)

Skafthammare, Fallhammare, Smälthammare. Verktyg med vilket smältan hopsmides vid tillredning av välljärn.

Skattebonde. En självägande bonde som har förmånen att betala skatt.

Skeppund. Äldre viktmått. Beträffande metaller gällande att:
1 skeppund stapelstadsvikt = 136,0 kg
1 skeppund uppstadsvikt = 143,2 kg
1 skeppund bergsvikt = 150,3 kg
1 skeppund tackjärnsvikt = 195,4 kg (4)

Skift. Arbetsskift av växlande längd vid hytta eller hammarsmedja. (4)

Skiftlag. Vid lancashiresmide: härdlag. (4)

Skock. Mått som användes i samband med t.ex kål, lök, tallrikar och glas.

Skro. Skrot, dvs. överflödiga spinkbitar som med sax eller mejsel "skrotas av" ett färdigt arbete och sedan smälts om.

Skrolåda. I kvarnen fanns skrolådor för uppsamling av skal m.m. som skiljdes från mjölet.

Skryperoddning. Dold ådring. (Ordet förekommer i samband med kopparvasktillverkning.)

Skäppa. Gammalt rymdmått för torra varor, 1/6 - ¼ tunna.

Skärsten. En metall, bl.a. av sulfider av koppar och järn eller nickel, koppar och järn, vilken erhålles vid smältning av sulfidiska malmer för framställning av koppar.

Slå igen. Avsluta driften i hytta eller hammarsmedja. (4)

Smed. Person som yrkesmässigt utför metallsmide. (4)

Smedja. Med ässja eller härd försedd verkstad för utförd av smidesarbete. (4)

Smed(s)dräng. Hantlangare och medhjälpare i hammarsmedja. (4)

Smidesjärn. Till smide avsett järn. (4)

Smideskontrakt. Benämning på anställningskontrakt med lancashiresmeder. (4)

Smideslön. Vid lancashiresmide: grundlön; ackordslön av smältstyckestillverkning. (4)

Smidesår. Arbetsår omfattande tiden 1/11 – 31/10. (4)

Smälta. Massa av färskat järn som på en gång upptages ur smälthärden och hopslås under hammaren. (4)

Smältardräng. Vid lancashiresmide: förste drängen eller smedens närmaste medhjälpare vid härden; även i betydelsen smed(s)dräng. (4)

Smältare. Person som yrkesmässigt är sysselsatt med smältning av malmer, metaller eller mellanprodukter. (4)

Smält(ar)smed. Smed som arbetar vid smälthärd i hammarsmedja. (4)

Smälthärd. Härd vari tackjärn och mellanprodukter smältes. (4)

Smältsmedja. Smedja där smältsmide bedrives. (4)

Smältsmide. Metod att ur tackjärn framställa smidbart järn enligt härdfärskningsförfarande. (4)

Smältstycke. Ett stycke vari en smälta delas efter upptagning ur härden. (4)

Spiauter. Zink

Spiror. Kallas äfven de långa smala träd som upptäljas till konstänger vid grufvor. Långa smala timmer.

Stabbe. Stapel, Virkesstapel träv., upplag af plankor, battens och bräder för torkning. Ej ovanligt är, att en fullboren stabbe innehåller 90 – 100 kbm virke. (4)

Stavrum. (gammal stavning Stafrum) . Vedmått, vanligen större än famnen. I stavrum mättes särskilt gruvved och kolningsved. Då vedtränas längd växlat genom århundradena, kan något generellt kubikmått för stavrummet ej anges. Ordet betyder " utrymmet mellan de två stavar eller stolpar som stöder och avgränsar vedtraven" (12)

Stoll. (Dagort.) En i sidan af någon bergssluttning mer eller mindre horisontalt insprängd gång ("ort"), som afser antingen vinnande af malm eller underlättande af vatten- och malmfrakt ur någon gruva. (1)

Styckebacke. Område där smältstycken lagras. (4)

Stut. Ung kastrerad tjur, kallad oxe när den blir fullvuxen.

Stål. Härdbart järn med en kolhalt av 0,35 – 1,60%. (4)

Stångjärn. I stänger utsträckt smidbart järn. (4)

Stångjärnshammare. Industriell anläggning för färskning av tackjärn och uträckning av stångjärn; stor hammare för utsmidning av stångjärn. (4)

Stångjärnssmed. Hammarsmed. (4)

Stångjärnssmide. Färskning och utsträckning av stångjärn. (4)

Stämbord. Se dammbord.

Städsel, Städja. Förskottslön som sedan betalas av t.ex genom arbete.

Städsla. Att anställa någon.

Ställa. Uppsätta och inrikta bl.a. de hällar som bildar väggarna i en hammarsmedshärd. (4)

Ställningslön. Lön för murning av det s.k. Masugnsstället (botten av masugnspipan, där det smälta järnet samlades). (6)

Ställtid. Tiden för förberedelse- och avslutningsarbeten. Den s.k. ställtiden bestäms efter studier eller uppskattning.

Sulubruk. Där kopparmalmen smälts till skärsten.

T

Tackjärn. Ur masugn som första produkt erhållet icke smidbart järn. (4)

Talj. Animaliska fetter från nöt eller får. Det finns även vegetabilisk talj.

Timmer. 40 stycken, mått för hudar och skinn.

Tolft. Äldre ord för dussin, dvs. tolv stycken. Användes ofta om bräder, liar m.m.

Tysksmed. Smed som arbetar med tysksmide. (4)

Tysksmide. Färskning av tackjärn i härd enligt en ursprungligen från Tyskland införd metod. (4)

Tättar. Kallas det långsträckt koniska rör av metall, genom hvilket blästern införes i formarna å smältugnar och härdar. Tättarn, hvars dimensioner naturligtvis äro beroende af formens storlek, är i granskapet af denna försedd med hvarje handor ledgångar och en kran för att ge blästern behörig riktning och styrka.

U

Uträcka. Utsmidning av järn till stavform.

Utvägning. Varan vägs innan leverans.

V

Vallonsmed. Smed som arbetar med vallonsmide. (4)

Vallonsmide. Färskning av tackjärn i härd enligt en ursprungligen från vallonländerna införd metod. (4)

Valsmästare. Den som skötte valsverket där järnet valsades ut för att bli t.ex bleck eller band.

Valsverk. Arbetsmaskiner för metallbearbetning med två eller fler valsar genom vilka materialet pressas fram. (4)

Vaska. Tvätta (4)

Vilskift. Skift under vilket smältare eller hammarsmed är ledig från arbetet. (4)

Vivre. Mat och logi.

Välla. Upphetta (järn) till vitvärme. (4)

Välljärn. Järn framställt vid lancashire-, tysk-, vallon- eller franche-comtéssmide samt puddling. Järnet erhålles i degigt tillstånd och innehåller slagg. (4)

Vällare, Wällare, Vällning. Ett slags svetsning varigenom man tätade otätt järn.

Vällugn. Ugn för vällnig. (4)

Å

Ålderman. Äldste eller yrkesskickligaste masmästaren i en järnbergslag eller hammarsmed vid en stångjärnssmedja. (4)

Ö

Överjärn. Extra järn som hammarsmeden genom omsorgsfullt arbete kan tillverka av de till en viss produktion anslagna råvaror. (4)

Överkol. Kol som hammarsmeden kan inbespara av det till färskning (och utsmidning) av en viss järnmängd anslagna förrådet. (4)

Källor

1. Nordisk familjebok, konversationslexikon och realencyklopedi, tryckår 1911 - 1915.
2. Jernkontorets Annaler. Ange volym och …. efter beskrivningen.
3. Svenska akademins ordbok, upplaga ….., tryckår ……..
4. Träskoadel, av Barbro Bursell, tryckår ………
5. Bergverks-lexicon 1789, Sven Rinman, tryckår ………
6. Glossarium över föråldrade och ovanliga ord och talesätt i svenska språket 1914 F.A.Dahlgren.
7. Åhlen och Åkerlunds Konversations lexikon, tryckår ……….
8. Svensk Uppslagsbok, tryckår …………..
9. National Encyklopedien, tryckår …………
10.Focus ………
11.Med mått mätt, tryckår 1997
12.Mått ordboken, Sam Owen Jansson, tryckår …………

Tillbaka