Arkiv

Stiftelsen för Pauvres Honteux i Östersund

Grunddata

Referenskod

SE/FAJ/FAJ_11404-1

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/1nycb06lPwPQLnW0cv0bP2

ExtraID

FAJ_11404-1

Omfång

1,35 Hyllmeter

21 Volymer

Datering

1903 – 2023 (Tidsomfång)

Villkor

Villkorsanm

Arkivet är inte tillgängligt för forskning utan skriftligt medgivande från deponenten. Kontakta Föreningsarkivet i Jämtlands län för mer information.

Arkivinstitution

Föreningsarkivet i Jämtlands län

Arkivbildare/upphov

Stiftelsen för Pauvres Honteux i Östersund (1903)

Kategori: Förening. Ospecificerad (III:Freds-, Försvars-, Solidaritetsorganisationer)

Innehåll

Arkivhistorik

Stiftelsen för Pauvres Honteux i Östersund bildad den 13 februari 1903.
Pauvres honteux är franska och kan översättas med blyga eller skamsna fattiga och syftar på fattiga som haft det bättre, men hamnat på obestånd och därför blygs att begära hjälp. De försöker dölja sin belägenhet.
Vid bildandet av Stiftelsen Pauvres Honteux i Östersund 1903 bodde drygt sjutusen invånare i staden. Under en tjugofemårsperiod hade befolkningen i det närmaste tredubblats. Den starkt expanderande staden hade utvecklats från en, till en början, närmast en bondby till en handelsstad.
Under 1800-talet förändrades arbetsmarknaden med den ökade rörligheten. Befolkningen växte snabbt. Kvinnorna emigrerade inte i lika stor utsträckning som männen. Sverige fick ett kvinnoöverskott. Samtidigt sjönk antalet giftermål. Kring 1860-1920 var omkring ca 40 % av de vuxna kvinnorna ogifta. Den s.k. kvinnofrågan uppstod. P.g.a. lagstiftningen var kvinnorna utestängda från stora delar av arbetslivet, men förbättringar infördes gradvis under 1800-talet.
Länge tog de besuttna familjerna hand om de ensamstående kvinnliga släktingarna. Det var vanligt under självhushållets dagar, men med städernas framväxt påverkades även familjernas sociala mönster. Det blev svårt att hålla kvar storfamiljens former i staden.
1800-talet har kallats filantropins århundrade. Filantropi eller människokärlek har kommit att innebära välgörenhet. Enligt 1800-talets borgerliga ideal så ansågs kvinnan stå moraliskt högre än mannen och var av födsel mer lämpad än mannen att ta hand om sin nästa.
Det låg därför nära till hands att kvinnan engagerade sig i hjälpverksamhet, det var ju det hon var bäst på. Kvinnan sökte sig genom detta utanför hemmets väggar.
Ett upprop den 8 januari 1902 i Jämtlands Tidning var underskrivet av nitton kvinnor med landshövdingens hustru, Hanna Sparre, främst. Man ville bilda en fond för medellösa änkor och döttrar av ämbetsmanna- och borgarklasserna. Sedan de offrat sina krafter och lifvet för dem börjar synas ensamt och kallt, stå der med föga utsikt till tak öfver hufvudet. Länge nog har man sagt, att målet är för högt, att våra krafter är för svaga, att det är omöjligt att samla en summa nog stor att bilda en fond af betydelse o.s.v. Låtom oss nu lemna dessa tankar och istället fästa oss vid, och allt, såväl stort som litet, skall hafva en början samt att af ett litet frö kan stort träd uppspira!
Det var intäkterna från en basar som skulle bilda grundplåt för fonden. Allt, såväl enkans skärf som den rike mannens håfvor, mottages tacksamt.
Stadgarna har ändrats under åren. Den kanske mest omfattande förändringen gjordes redan 1925 när man i första paragrafen strök af ståndspersonsklassen och denna klass.
Fattigvården hade begränsade resurser i Östersund. Fattighuset hade under en del av andra hälften av 1800-talet fått samsas med smittkopps- och difterisjuka i gamla fängelset som var epidemisjukhus. Det var spartanskt och trångt. Senare användes gamla rektorsbostaden Lugnet, men så småningom färdigställdes ett hem för fattighjonen, Björkbacka, som var inflyttningsklart 1893. Ett boende med mycket låg status och ett omfattande regelverk.
Därför fanns det även en dröm att inte bara ge bidrag till behövande, utan också kunna erbjuda ett billigt boende för de gamla. Det kom att dröja till 1934 innan stiftelsen kunde köpa en fastighet, Hemgården, men först när landshövdingskan satte in sin kända energi för saken kunde frågan lösas. Husen låg på Gröngatan 36 i kvarteret Motboken 2.
Hyran var behovsprövad och varierade mellan hyresgästerna. En anställd hemsyster hjälpte de gamla damerna med bakning och dylika mera invecklade sysslor. Hon räckte även till för deras personliga omvårdnad. Här ha les pauvres honteux det lugnt och skönt kunde man läsa i Östersundsposten.
Med tiden blev lokalerna otidsenliga. Tiden hade hunnit ikapp det äldreboende som en gång delvis var en förebild för de kommunala hemmen.1977 avslutades arbetet med Hemgården.
Stiftelsen är fortfarande verksam. Kvinnor inom Östersunds kommun kan söka bidrag.
Litteratur: Lindström-Arver, Gun & Lundström, Catarina (2003). Rum för kvinnor: Stiftelsen Pauvres Honteux i Östersund 1903-2003. Östersund: Föreningsarkivet i Jämtlands län.

Kontroll

Skapad	2019-06-27 11:47:13
Senast ändrad	2024-05-28 09:42:10

Success! You have made an order!

An error ocurred!

Sökhjälp: arkiv

Nyheter

Stiftelsen för Pauvres Honteux i Östersund

Grunddata

Innehåll

Kontroll

Serier (14 st)

Nyheter