Vitterhetsakademien och riksantikvarien  (1786 – 1922)

Organisation

KategoriEj fastställd. Ospecificerad (-)
Historik1786 instiftade Gustaf III Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Akademien var en ombildning av drottning Lovisa Ulrikas vitterhetsakademi, vilken hade tillkommit 1753 (se serie F II). Antikvitetsarkivets kvarvarande samlingar, huvudsakligen museiföremål, ställdes under den nya akademiens förvaltning och dess antikvarietjänst förenades med akademiens sekreterarbefattning. Sekreteraren bar titeln riksantikvarie, ett återupplivande av 1600-talets titulatur. Arkivets mynt- och medaljsamling, Kungl. Myntkabinettet, överfördes dock till Kungl. Museum men ställdes 1818 under akademiens vård, där det kom att bli en del av Statens historiska museum men med delvis självständig arkivbildning.
Under de första fyrtio åren fungerade akademien närmast som en nämnd för inskrifter på mynt och medaljer samt på publika byggnader (se serierna F IX, F X). Därtill anordnade man vittra tävlingar (jfr serierna E III, F V). Från mitten av 1810-talet återupplivades intresset för fornvården, och med 1828 års fornminnesförordning fick akademien och riksantikvarien överinseende över rikets fornlämningar, till vilka även räknades fast och lös inredning i äldre kyrkobyggnader. 1867 utvidgades befogenheterna genom en ny fornminnesförordning.
Det gamla Antikvitetsarkivet omvandlades under perioden till Statens historiska museum (SHM), en benämning som användes första gången 1855. SHM kom att utbildas till ett ämbetsverk för fornminnesvården, från 1860-talet i viss samverkan med nybildade fornminnesföreningar i landsorterna, som akademien sökte knyta till sig (jfr serie E IX). Museets personalstat var ytterst liten, och arbetet var organiserat så, att riksantikvarien och hans medhjälpare ägnade sig både åt museisamlingarna och åt den yttre fornminnesvården. Under en kortare period fanns det dock en särskild antikvitetsintendent för inventeringar och övervakning av kulturminnen i riket (serie E IV).
Mot slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet utvidgades personalen, men organisationen förändrades inte. I huvudsak sysslade riksantikvarien och hans medhjälpare i museet med fornminnesvård. Akademien var beslutande i dessa och andra akademifrågor (se serie A I); fr.o.m. 1891 övertog dess förvaltningsutskott en del av uppgifterna (serie A II). 1890 erhöll akademien en ny instruktion, samtidigt som ett reglemente för de under dess vård ställda statssamlingarna utfärdades.
Från 1870- och 1880-talen koncentrerades riksantikvariens och SHM:s verksamhet till arkeologi, numismatik och medeltida konst, medan man tidigare även intresserat sig för folklore. Åren kring sekelskiftet 1900 började akademien och riksantikvarien intressera sig för byggnadsvård, främst äldre kyrkor. 1913 tillsattes kulturminnesvårdskommittén, som 1922 avgav ett förslag till en ny kulturminnesvårdslag och total reorganisation av det centrala verket. 1918 omvandlades Överintendentsämbetet till Byggnadsstyrelsen, där en särskild kulturhistorisk byrå fick i uppgift att i samråd med riksantikvarien godkänna förslag till ändringar av byggnadsminnesmärken, fr.o.m. 1920 i enlighet med kungörelsen om det offentliga byggnadsväsendet.
Anette Brännkärr, maj 1998. S.Ö. rev. juni 1999.
ReferenskodSE/ATA/ARK2_1
Länk till postenhttps://sok.riksarkivet.se/agent/DwbL8bzFeYFKFN3c2YwQo5
SpråkSvenska
ExtraIDARK2_1

Nyheter

den 7 februari 2024
Ny banbrytande AI-modell för svenska historiska texter
Riksarkivet kan idag presentera en AI-modell som ...


den 19 januari 2024
Nytt innehåll i Möt källorna
Möt källorna på Riksarkivets webbplats har uppdat...


Tidigare nyheter