Axel och Johan Oxenstierna – brev 1624-1642
Inledning
Johan Oxenstierna (1612 – 1657) var den äldre av de två söner som överlevde rikskanslern [1]. Efter studier i Uppsala 1621 – 1630 följde en flerårig tour genom Europa [2]. Den började hösten 1630 hos fadern i Preussen och fortsatte på försommaren 1631 via Köpenhamn och Nordtyskland (Hamburg) till Nederländerna (juli 1631 – augusti 1632) och Frankrike (Paris september 1632 – januari 1633 och april – juni 1633), med en kort avstickare till England (London februari – mars 1633, hederspromotion i Oxford mars 1633). Andra halvåret 1633 vistades Johan i Sydtyskland och Elsass, där han bl. a. avlade ett besök vid det württembergska hovet i Stuttgart och följde de svenska truppernas operationer vid Donau och Rhen. Våren 1634 besökte Johan ånyo Holland och England för att på uppdrag av Axel Oxenstierna förhandla om finansiellt och militärt stöd till den svenska krigföringen i Tyskland. Efter återkomsten från denna mission sändes han i slutet av sommaren till Stockholm för att informera regeringen om läget och framlägga rikskanslerns ståndpunkter i olika utrikes- och inrikespolitiska frågor.
1635 var Johan Oxenstierna en av kommissarierna, som i Stuhmsdorf förhandlade om en förlängning av vapenstilleståndet med Polen. Han utnämndes 1637 till kammarråd, blev 1640 riksråd och kansliråd och utsågs 1641 till en av Sveriges delegater vid westfaliska fredskongressen. Han lämnade Sverige i oktober 1641.
I Tyskland var Johan Oxenstiernas första uppgift att reorganisera den provisoriska svenska förvaltningen i Pommern. Han stannade i Pommern från oktober 1641 till juni 1643. Hans högtidliga intåg i Osnabrück skedde dock inte förrän i mars 1644. Under de fyra år som fredsförhandlingarna pågick vistades Johan Oxenstierna mesta tiden i Osnabrück. Efter fredsslutet återvände han till Pommern och deltog i den kommission som skulle utarbeta en författning för den nyvunna provinsen. 1651 återkom han till Sverige.
Korrespondensen mellan Axel och Johan Oxenstierna sträcker sig över tre decennier, från 1624 till 1654, och torde en gång i tiden ha omfattat mer än tusen brev. Idag finns drygt 900 brev bevarade, c:a 400 från rikskanslern från åren 1627 – 1653 och c:a 520 från Johan från åren 1624 – 1654. Med några få undantag förvaras breven i Oxenstiernska samlingen i Riksarkivet. Delar av korrespondensen har tryckts tidigare. Således ingår Axel Oxenstiernas brev t.o.m. juli 1636 (42 st.) i de äldre delarna av Oxenstiernaverket (AOSB I:1 – 15). Rikskanslerns brev avseende förhandlingarna före och under westfaliska fredskongressen utgavs dels i början av 1800-talet av C. C. Gjörwell [3] (brev 1641 – 1649), dels mellan 1965 och 1994 i editionen Acta Pacis Westphalicae [4] (brev 1643 – 1649), sammanlagt 250 brev. Av de brev som Johan skrev till fadern under kongressåren 1643 – 1649 är flertalet (108 st.) publicerade i Acta Pacis Westphalicae.
Föreliggande textedition omfattar korrespondensen mellan Axel och Johan Oxenstierna från 1624 fram till årsskiftet 1642/1643. Rikskanslerns brev till och med juli 1636 är, som sagt, tryckta i Oxenstiernaverket. De redovisas därför här endast med korta sammanfattningar av innehållet (regester) och hänvisning till AOSB. Likaså redovisas rekommendationsbrev av schablonmässig karaktär endast med regester. Alla övriga brev återges med fullständig text.
Helmut Backhaus
[1] Kortfattade biografiska uppgifter om Johan Oxenstierna finns i släktartikeln ”Oxenstierna” i SBL 28 (1992-1994), s. 473.
[2] S. Giese, Studenten aus Mitternacht. Bildungsideal und peregrinatio academica des schwedischen Adels im Zeichen von Humanismus und Konfessionalisierung, Stuttgart 2009, s. 29 passim.
[3] Carl C. Gjörwell, Bref ifrån Svea-rikes canceller grefve Axel Oxenstierna til grefve Johan Oxenstierna, Svea rikes råd och fullmyndig kongl. svensk legat uti Tyskland åren 1642- 1649, Stockholm,1810-1819.
[4] Acta Pacis Westphalicae, Ser. 2, Abt C Die schwedischen Korrespondenzen, Bd 1-4, Münster 1965-1994.