Axel och Erik Oxenstierna – brev från åren 1632-1654
Brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och sonen Erik är utgiven i tryck som del I:17 i editionen Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling (AOSB), Stockholm 2016.
- Korrespondensen
- Studieåren i Uppsala 1633–1643
- Resan genom Nordtyskland juli–augusti 1643
- Vistelsen i Holland 1643–1644
- Resan genom Frankrike juli–september 1644
- Italien oktober 1644–februari 1645
- Paris maj–juni 1645
- Hemresan
- Guvernör i Estland 1646–1653
- Sverige 1653–1654
- Brevens datering
Inledning
”Elskelige Käre Son” – så börjar de flesta av Axel Oxenstiernas brev till sonen Erik, och de avslutas med en stående hälsningsfras: ”Din Trogne Tillbenägne Fader Emedan Jag Lever”. Brev av detta slag, brev inom familjen Oxenstierna, förekommer mera sällan i de äldre delarna av Oxenstiernaverket. Utgivningens fokus har legat på Axel Oxenstiernas offentliga verksamhet, på hans politiska och diplomatiska korrespondens. Rikskanslerns brevväxling med kung Gustav II Adolf, med riksråd och regeringskolleger, militärer och ledande befattningshavare inom stat, kyrka, förvaltning, handel och näringsliv har stått i centrum för editionsarbetet. I föreliggande utgåva är perspektivet ett annat. Här är det fadern som skriver till sin yngste son. Genom breven kan vi följa Erik från uppväxtåren, studenttiden i Uppsala och studieresan genom Europa till hans tid som guvernör i det avlägsna Estland och slutligen riksråd och generaldirektor för kommerskollegiet i Stockholm. Vi kan känna faderns ständiga oro för sonens bräckliga hälsa, hans nästan desperata beslutsamhet att arrangera ett ståndsmässigt äktenskap och säkra ättens fortbestånd, hans ambition att stötta sonen på dennes post bortom havet och, inte minst, att bereda marken för en karriär i maktens centrum.
Brevens adressat, Erik Oxenstierna, föddes den 13 februari 1624 på Fiholm i Jäders socken, Södermanlands län.[1] Sina första levnadsår tillbringade han under moderns, Anna Bååts, vård i Sverige och 1628–1631 i Preussen, där Axel Oxenstierna som generalguvernör stod i spetsen för den svenska militärförvaltningen. Han skrevs in vid universitetet i Uppsala 1633 och där stannade han i tio år, till februari 1643. Efter en kort sejour i Stockholm med auskultation i riksrådet började han sommaren 1643 den för adelsmän i hans ställning obligatoriska Europaresan. Den förde genom Nordtyskland till Holland, Frankrike och Italien. Han återvände till Stockholm hösten 1645, några veckor innan Axel Oxenstierna tillsammans med sina söner upphöjdes i greveståndet, som grevar av Södermöre. Snart därefter utnämndes Erik till överkammarherre hos drottning Kristina. Karriären vid hovet avbröts dock, när han i juli 1646 utnämndes till guvernör i Estland och på sensommaren lämnade huvudstaden. På guvernörstjänsten stannade han i nästan sju år, från september 1646 till maj 1653. Redan innan han avlöstes i Estland hade han i augusti 1652 utnämnts till generaldirektor i kommerskollegiet och kort därefter tagits upp i riksrådet. Båda ämbetena tillträdde han när han i maj 1653 återvände till Stockholm.
[1] Om Erik Oxenstierna se E. Fries alltjämt mycket användbara arbete Erik Oxenstierna. Biografisk studie, Stockholm 1889 (citeras Fries 1889), och S. Dahlgrens artikel i SBL 28 (1992–1994), s. 532 ff.