Sök i arkiven
Genvägar MENY

Axel och Erik Oxenstierna – brev från åren 1632-1654

Brevväxlingen mellan Axel Oxenstierna och sonen Erik är utgiven i tryck som del I:17 i editionen Rikskanslern Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling (AOSB), Stockholm 2016.

Länk till breven

Utgivningsprinciper

Inledning

 

Sverige 1653–1654

Erik Oxenstierna återvände från Estland våren 1653, i början av maj, för att tillträda sina nya ämbeten som riksråd och generaldirektor för kommerskollegiet.[87] Brevkontakten mellan far och son var livlig under andra halvåret 1653, då de oftast befann sig på skilda orter. Axel Oxenstierna vistades hela sommaren på sina gods, främst Tidö, medan Erik mesta tiden tycks ha befunnit sig i Stockholm. Från början av oktober var Axel Oxenstierna återigen i Stockholm, där han stannade kvar, när Erik i november följde efter hovet till Uppsala. Från denna period, juli–december 1653, är 27 brev från rikskanslern bevarade, från Erik endast ett.

I breven blandas stort och smått, ”publica” och ”privata” ärenden. Till följd av det pågående sjökriget mellan England och Nederländerna är det utrikespolitiska läget synnerligen svårbedömt.[88] Rikskanslern kommenterar i sina brev krigshändelserna, den svenska neutraliteten, upprättandet av en konvojeskader i Göteborg, olika förhandlingskontakter som efter många turer våren 1654 ledde till en svensk nyorientering mot England och Spanien och undertecknandet av en vänskaps- och allianstraktat med England.[89] Även de pågående förberedelserna för en ny expedition till Nya Sverige tilldrog sig rikskanslerns intresse.[90] Ett högst delikat ämne togs upp i flera brev mot slutet av året – affären med Magnus Gabriel De la Gardie, drottningens gunstling, som offentligt förvisats från hovet och nu på olika vägar, bl. a. genom Axel Oxenstierna, försökte bli tagen till nåder igen.[91]

Sommarvistelsen på Tidö blev besvärlig. Visserligen uppgick höskörden till åtminstone 1.200 lass och ”säden kan intet ståå skönare, ... så att jag des lijke intet här haffver seett”, men i augusti insjuknade tjänstefolket ”så att jag icke hafver en page igen vedh helsan”. Rikskanslern kände sig ”så exorbitanter belastatt” att han inte kunde skriva om allt han ville.[92] Inte förrän senare i september blev det tal om att återvända till Stockholm. Där hade husbygget fortskridit (det som skulle bli Oxenstiernska palatset invid det kungliga slottet), övervakat av sonen, och behövde nu säkras inför vintern.[93] I no­vember förflyttades hovet till Uppsala. Även rikskanslern förberedde sin avresa dit, men lyckades genom sonen få lov av drottningen att stanna i Stockholm över julhelgen. ”Ty jag bekenner mig ingestädes commo­dere kone vistas för min ålderdom och andre olägenheeter skuldh ähn här ...”[94]

Här slutar den sammanhängande brevsviten. Från det följande året är två brev bevarade, det ena daterat i mars från Krusenberg, i vilket rikskanslern undanber sig den engelske ambassadören Whitelockes besök[95], och det andra från juli, i vilket han ber sonen att på några timmar komma ut till Bergshamra, en knapp mil norr om Stockholm. Han själv kände sig för svag för att komma till stan. På brevets baksida har Erik Oxenstierna antecknat: ”Dette ähr det sidsta min salige HerFaders breffv.”[96]

[87]  Fries 1889, s. 120 ff.

[88]  S. I. Olofsson, Efter Westfaliska freden. Sveriges yttre politik 1650–1654, Stockholm 1957, särskilt tredje avdelningen: Abdikationskrisen och den yttre politiken, s. 409 ff.

[89]  Vid förhandlingarna med den britiske ambassadören Bulstrode Whitelocke biträddes rikskanslern av sonen. När AO i mars 1654 blev sjuk, förde Erik Oxenstierna under en tid förhandlingarna ensam (Fries 1889, s. 149 ff.).

[90]  AO till EO den 29 augusti, 4, 6 och 17 september samt 19 december 1653 (Reg.nr 1910, 1912, 1913, 1914 och 1928). Rikskanslern tog på Tidö emot kaptenerna Sven Skute och Hans Amundson som skulle leda expeditionen till Nya Sverige.

[91]  AO till EO den 10 och 24 december 1653 (Reg.nr 1925 och 1929). Till sistnämnda brev bifogade AO ett brev från drottningen i ärendet och sitt svar, båda egenhändigt kopierade för att inte någon sekreterare skulle få kännedom om innehållet. Se även EO till AO den 22 december 1653 (Reg.nr 4053).

[92]  AO till EO den 19 juli, 16 augusti och 17 september 1653 (Reg.nr 1903, 1906 och 1914).

[93]  AO till EO den 13 juli, 29 augusti, 6 och 17 september (Reg.nr 1902, 1910, 1913 och 1914).

[94]  AO till EO den 15 december 1653 (Reg.nr 1926).

[95]  AO till EO den 24 mars 1654 (Reg.nr 1931).

[96]  AO till EO den 25 juli 1654 (Reg.nr 1932).