Mats Hillerström berättar att han gick ner till sin hytt vid halvtolvtiden på kvällen, svensk tid. Han började klä av sig men kände sjösjukan komma. I stället för att lägga sig tog han trapporna upp till däck 6 för att få frisk luft. Han hittade en plats i lä på fartygets styrbordssida. Hillerström berättar att han såg ljusen från två fartyg långt bort, ett jämsides med Estonia och ett bakom. Han berättar att fartyget plötsligt fick slagsida – en slagsida som kom utan förvarning, såsom han upplevde det. De enda smällar han hört under kvällen var smällarna när fartyget stampade i vågorna.

Genom fönstren till restaurangen bakom sig såg han hur stolar och bord for iväg. Han insåg att han måste ta sig till båtens andra sida för att inte hamna i vattnet. Genom att klänga sig fast vid relingen lyckades Mats Hillerström bit för bit ta sig runt aktern till fartygets babordssida. Lutningen var sådan att det var omöjligt att gå normalt på däcket. Han berättar att när han hängde över relingen och såg mot fören märkte han att båten saktade in och svängde babord.

Trots den kraftiga lutningen lyckades Mats Hillerström ta sig fram till en trappa för att via den klättra upp till däck 7 där livbåtarna och livflottarna fanns. Han hörde två anrop i högtalaren. Det första begrep han inte. Det andra tyckte han lät som ”Mayday”.

Han hittade flytvästar i ett plåtskåp och tyckte att de var löjligt små.

Mats Hillerström berättar vidare hur han tillsammans med 10-talet personer måste kämpa för att få ut en livflotte. De lyckades så småningom men själv hamnade han i vattnet med flotten över sig. Han minns inte vad som hände förrän han märkte att han hängde vid sidan av flotten. Han fick hjälp att ta sig in i den. Hillerström berättar också om den apati som rådde hos de 14 personer som fanns inne i flotten. Han hjälpte ytterligare en person in i flotten. Samtidigt såg han i ögonvrån hur Estonia bröt vattenlinjen och försvann.

Utifrån ritningar över Estonia berättar Hillerström exakt var och hur han stod på däck 6 och hur han genom att hålla sig i relingen tog sig över till fartygets andra sida. Han upprepar att han inte märkte något särskilt förrän slagsidan kom. Det dåliga vädret gjorde att båten gungade mycket, framför allt i sidled. Slagsidan kändes som om fartyget stannade i en rullning.

Han berättar att han inte blev rädd förrän slagsidan kom. Han borde kanske ha känt något innan men han upplevde det inte så.

På grund av slagsidan var det mödosamt att via relingen ta sig till fartygets andra sida. Trots detta tänkte Hillerström inte på trötthet. Han kände ingenting. Inte heller vet han om det var kallt i vattnet.

Han berättar hur han tänkte på sin fru och sin lilla dotter och hur han var fast besluten ”att fixa det”.

Hillerström berättar också att han fick ett litet hopp om att situationen skulle reda upp sig när han kände att Estonia saktade farten och hon svängde undan vågorna.

När andra slagsidan kom förstod Mats Hillerström att det var kört. Han berättar att han var nära att misslyckas i sina ansträngningar att ta sig upp till däck 7 där livbåtar och flytvästar fanns. I sista stund fick han tag i en plåtkant att hålla sig i.

Han berättar också att när han kikade genom trappan ner på det lägre däcket så låg det redan under vattenlinjen.

Hillerström upplevde ingen trängsel där han var. Han tycker också att det gick ganska lugnt till.

Han pekar ut på en ritning var hans hytt låg och visar på olika möjligheter att ta sig ut via trappor.

Tillsammans arbetade ett 10-tal personer med livflotten. Han återkommer till hur han måste hänga utanför relingen för att kunna lösgöra flotten.

Mats Hillerström berättar att han var så koncentrerad på att kämpa mot döden att han knappast lade märke till någonting av vad som hände och vilka som fanns omkring honom när de arbetade med att få ut flotten. Trots att man höll på att gå under var koncentrationen stor. Skrik hörde han bara vid de tillfällen då ljuset slocknade.

På frågan om hur han uppfattade meddelanden i högtalaren hörde Mats Hillerström en mansröst två gånger. Det första meddelandet var helt obegripligt för honom. Det andra upplevde han som Maydaymayday.

När Estonia lade sig helt på sidan och skorstenen kom i vattnet ljöd en siren. Det var som om fartyget då drog sin sista suck.

Han berättar detaljerat om alla problemen med att få räddningsflotten i sjön. När den gled iväg på ett oväntat sätt fanns 10 personer inne i flotten. Hillerström själv och en person till befann sig utanför. Han for i vattnet och hamnade först under flotten.